Då:
Han följde med till receptionen och betalade rummet. Jag var livrädd att han skulle be om att få följa med upp på rummet. Det var väl bara det som skulle fattas denna intressanta afton! Men tack och lov så sa han bara god natt och sa att han skulle höra av sig nästa dag så vi fick bestämma hur vi skulle gå vidare med min karriär.
Jag var totalt förvirrad och visste inte längre vad som var sagt! Skulle jag bara få sjunga eller måste jag göra allt det andra ändå?! Jag visste faktiskt inte.
Jag kastade mig på telefonen och ringde först hem till Hansi, sen mamma o pappa. Jag ville ju inte oroa dem med vad jag gått igenom denna kväll. Jag visste ju faktiskt inte vad som väntade heller. Tänk om allt skulle bli fantastiskt och allt detta varit en prövning för att se var jag stod.
Jag ljög väl inte direkt men utelämnade en massa fakta för att uttrycka det milt!
När jag lagt på ringde det i telefonen och det var han!
Han var stolt att jag pratat så länge i telefonen med mina nära då han förstod att jag pratat om honom, som han sa!
Sen berättade han vilken fantastisk man han var som inte hade bett om att få följa med mig upp på rummet, vilket han hade kunnat göra om han hade varit den typen!
Han underströk återigen att de jag ev kunde tänkas måsta vara extra trevlig mot inte var han och inte nån annan gubbe heller. Det kunde snarare vara unga snygga killar sa han återigen!
Jag sov inte mycket den natten och mina berömda ”det här känns inte bra i magen-vibbar” gjorde sig påminda. Jag åkte hem nästa dag och tyckte Sundsvall var underbart. Spiesresor var underbart. Hansi var underbar!
Det där med artisteri var kanske inte min grej ändå.
Efter ett tag ringde han igen och ville att jag skulle komma till Stockholm. Lena PH hade ju också varit med i melodifestivalen med ”Om igen”. Hon ville inte göra utlandskarriär, så de tyckte att jag skulle passa istället med en engelsk version på hennes låt.
Jag flög återigen till Stockholm och han hämtade mig på Arlanda. Denna gång hade jag fått order om att ta med en resväska med en massa kläder eftersom jag skulle fotas i samband med inspelningen.
Vi satte oss i bilen för att åka in till studion i Stockholm, men helt plötsligt svängde han av vägen och styrde kosan mot Göteborg istället!!!
Han sa att han bokat en bättre studio i Göteborg med kanonproducenter!
Ja vad skulle jag säga!
Jag satt ju liksom där jag satt och började ana oråd igen. Nu skulle jag tvingas sitta i flera timmar med denna man i en bil. Han pratade och pratade och berättade om sig själv. Han hade varit med i kriget och blivit torterad och injicerad med giftsprutor som gjort att han tappat vissa ”förmågor” helt. Jag skruvade på mig och ville bara sjunka genom bilsätet.
Detta samtal var inte bekvämt!
Efter en massa utläggningar så kom han fram till att han hade speciella känslor för mig som gjorde att han kände hopp igen. Jag behövde inte oroa mig för han ville inte ha sex med mig, det var inte på det sättet. Men hans terapeupt hade sagt till honom att han skulle fråga mig om jag kunde tänka mig att bara ligga bredvid honom med kläderna på som ett led i behandlingen så att han fick möjlighet att känna efter hur det kändes.
Vad skulle jag säga?
Jag var ganska utsatt där jag satt i bilen på väg till Göteborg för att spela in en Lena PH låt som skulle lanseras i England. Kunde jag tänka mig att gå med på denna av terapeupten föreslagna åtgärd? Att ligga bredvid honom, fullt påklädd, för att han skulle känna efter?
Jag vet inte vad jag svarade.
Jag mumlade förmodligen nånting osammanhängande att vi fick se sen, men först skulle jag koncentrera mig på inspelningen.
När vi började närma oss Göteborg ringde hans telefon, där nån sa att studion var dubbelbokad. Det var ingen mening att vi kom dit idag utan vi skulle komma dan därpå istället!!!
Jag ville bara gallskrika där jag satt i den dyra bilen och ”det här känns inte bra i magen-vibbarna” dök upp igen.
Nu:
Jag borde vara dödstrött, men känner mig faktiskt ganska pigg idag. Trots att vi kom hem vid fem-tiden imorse! Vi träffade några goda vänner igår (imorse!) och pratade och pratade och pratade och innan vi visste ordet av var klockan halv fem! Men det är inte alltid sömn som gör en pigg eller hur? Ibland kan låååånga samtal vara den bästa energigivaren. Idag har jag bara skrotat omkring i en jogging och städat lite, druckit kaffe med mamma, tjatat lite moderligt på grabbarna att de borde bädda sängen osv. Nu ska vi ladda om och gå på 40-årskalas snart. Just nu skulle jag kunna tänka mig att krypa ner i soffan med en påse godis istället, men jag vet ju att det blir trevligt att träffa folk bara man kommer dit.
Jag är dock lite sur på mig själv att jag inte orkade åka ner på stan idag! Vet att På stan citybolaget anordnat "Stenstadsdagarna" med en massa trevligheter i city och jag vet vilket jobb de har lagt ner på det. Vet själv hur det känns när man sliter ihjäl sig för att ordna trevliga aktiviteter för andra och hur ledsen man känner sig om det kommer lite eller inga människor. Jag hoppas, och tror, att en massa andra har slutit upp och att det bara var jag som var för slö!
Men jag har inte bara slöat idag utan jobbat lite också. Vi ska ha en kväll som vi kallar "Charterresan" i Våningen torsdagen den 24 september och den måste planeras. Incheckning mellan 18.30-19.00, sen händer det en massa trevliga saker med god mat och underhållning under kvällen. Har du inget för dig tycker jag att du ska dra ihop dina vänner eller kollegor och komma ett gäng. Det kostar 395:- per person och då ingår en trerättersmiddag, underhållning och dans.
Ha en skön lördag
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar