Då:
Han bad mig snurra runt så han kunde beskåda mig från alla vinklar och det enda jag kunde tänka var ”snälla låt mig få åka hem, jag ska aldrig sjunga mer och jag älskar mitt jobb på resebyrån”.
Hans kommentar var att jag var lite för rund om baken, men det var inte heller några problem för det kunde han hypnotisera bort!!!
Jag bad att få låna toaletten och då insåg jag att vi var ensamma kvar på kontoret.
Hur skulle jag ta mig ur detta?
Jag visste inte ens var jag var, han skulle stå för boende och resan hem. Tanken på att smita och ringa hem till mina föräldrar och be dem boka rum och resan hem slog mig, men det kändes så förnedrande att behöva erkänna att denna otroliga chans som jag fått och som alla var så glada för hemma, egentligen var som ett stort skämt. Men varför just jag? Varför i hela friden ringde han upp mig? Hade han hört mig sjunga eller…
Jag gick in på hans kontor igen med tunga steg.
Då började nästa process!
Hur gärna ville jag bli sångerska? Vad var jag villig att offra? Hur viktig var min kille för mig? Kunde jag tänka mig att vara ”extra trevlig” mot vissa killar? Det skulle inte vara några äckliga gubbar försäkrade han mig utan unga snygga skivbolagsmänniskor?
När han skrämt upp mig tillräckligt hoppade han över till allt det roliga. Sa att jag skulle bli en stor stjärna, att jag hade alla kvalitéer som behövdes för att slå igenom stort , berättade vilka TV-program jag snart skulle medverka i, vilka tidningar jag skulle pryda omslagen på osv.
När jag försiktigt försökte påpeka att han inte ens hört mig sjunga ännu, så viftade han bort det med att han redan visste.
För er som suckar att jag var en idiot som inte bara stack i detta läge vill jag bara påminna om att jag var 21 år, satt mittemot en känd skivbolagsdirektör som var i alla tidningar tillsammans med Lisa Nilsson och Tommy Körberg med flera, inlåst på ett kontor mitt i Stockholm sent på kvällen utan pengar till boende och resa och med ett hopp om att det som bara några timmar tidigare fortfarande var som en dröm som nu blivit till en mardröm, skulle återgå till en dröm igen bara jag fick sjunga nån gång. Då skulle detta missförstånd snart vara över.
Jag hittade en hel hög med bilder från denna tid som jag gärna bjuder på:)))
Precis i detta läge sa han att det var dags för mig att gå in i studion och sjunga.
Äntligen tänkte jag. Nu har jag chansen och tog i för Kung och fosterland. Jag sjöng för mitt liv kändes det som.
Och gissa om jag drog en lättnadens suck när han sa de förlösande orden:
”Snälla vän, du sjunger ju helt fantastiskt! Glöm allt jag har sagt ikväll för du är redan en riktig stjärna! Du kommer att gå hur långt som helst utan att behöva göra du vet vad….
Jag gick som på små moln tillbaka till kontoret igen. Jag skulle slippa allt ”det där”, för jag var ju en riktig sångerska och nu skulle han få höra mina låtar och jag skulle få sjunga i en riktig studio med proffs.
Lyckan blev inte långvarig för nu gick han in i nästa fas.
Jo visst var jag fantastisk, hade allt som behövdes (ja förutom tänderna, naglarna och rumpan då), men…
Det var ju det här med pojkvännen…
Jag skulle ju resa till en massa olika länder och träffa en massa snygga killar och branschfolk. Jag skulle behöva göra en massa uppoffringar ändå om jag förstod vad han menade…
Det var nu händerna åkte fram!
Nu:
Ja, nu ska jag använda mina händer till att plocka fram alla scenkläder inför kvällens show med Stars 4U. Vi ska köra Abba-showen för ett företag ikväll på Våningen och det är lika kul varje gång. Den showen satte jag ihop till julshowerna 2007 och vi har fortfarande väldigt mycket förfrågningar. Det är en sån kick varje gång när man får uppleva glädjen från publiken och det behöver jag verkligen nu! Jag känner mig som en urlakad trasa och är så trött att jag sluddrar när jag pratar. Men jag vet ju att jag kommer att få lika mycket energi ikväll när vi showar som vi kommer att ge. Och det är så kul att jobba med Mats Ejesjö, Björn Hagberg, Patrik Norman, Tomas Cox och Susanne Bertlin som också är med i kväll i showen! Såååå duktiga och roliga!
Evenemangen igår gick jättebra och kunden kommer tillbaka igen inom kort för ytterligare ett evenemang. Det känns verkligen att Våningen har hamnat i folks medvetande nu så att det är naturligt att de ringer oss när de vill ha en lokal eller vill att vi ska ordna ett helt evenemang. När jag drog igång Våningen sa insatta i branschen att det kommer att ta 3 år innan detta sätter sig hos folk. Det tar tid för ett helt nytt koncept att landa, och nu i november är det precis tre år sen jag startade. Det betyder att jag i nästan 1000 nätter har vaknat gallskrikande och med rusande hjärta! Men om det ska jag berätta en annan gång.
Ha en skön dag i underbara solen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar