Förtvivlad familj! 22/9

Då:

När barnen var 3 och 6 år så började Hansi läsa musik i Övik (ivrigt påhejad av mig!) och bodde borta under veckorna, vilket gjorde att det blev svårt för mig att ha kvar mitt jobb som nattredigerare. Jag ville ju inte lämna bort killarna på nätterna så jag började leta kreativa dagjobb istället utan större lycka.

I samma veva skulle ST utöka med en barnbilaga. De tyckte att jag skulle passa bra som redaktör för den tidningen med tanke på att jag just gett ut en egen barnbok med egna barnsånger, Dagisboken och Dagisbandet. Lyssna på några av dessa barnlåtar HÄR. Mina år som korrekturläsare och redigerare var ju såklart också en merit. Det skulle dessutom vara ett dagjobb och jag blev överlycklig!

Men, det drog ut på tiden i flera månader utan att jag kunde få några besked om när och hur så till slut, efter en kortare period i receptionen, så valde jag att ta tjänstledigt i väntan på att det skulle bli klart med barntidningen.

 

Under denna oroliga period när jag kände att jag satt i en rävsax med Hansi på bortaplan, två barn som jag inte ville lämna bort på nätterna, och tjänstledig utan lön så blev tankarna starkare och starkare på att jag skulle starta eget istället!

 

Jag kommer ihåg ångesten och alla funderingar dygnet runt! Skulle jag våga? Skulle jag söka ett halvtidsjobb på dagarna och skriva låtar och sjunga några kvällar i veckan för att få det att gå ihop ekonomiskt, men ändå kunna ta hand om pojkarna?

Eller skulle jag bli tvungen att skaffa ”nattis” till pojkarna och fortsätta mitt redigerarjobb på kvällarna. Nej, den tanken var helt outhärdlig för min del!

 

Men skulle jag våga säga upp en fast tjänst och bara kasta mig ut i ovissheten med en man som levde på bortaplan och på studielån?

Eftersom jag varit tjänstledig utan lön ett par månader började mina sparpengar sina och jag var tvungen att ta ett beslut!

 

Jag undersökte möjligheterna att få ett starta eget-bidrag, men fick avslag eftersom jag redan hade ett jobb.

Men jag gav mig inte så lätt och lyckades till slut övertyga ansvarig att om jag fick starta eget bidrag så kunde ju nån annan som var arbetslös få mitt jobb. Vips så skulle ju två personer ha arbete istället för en, eller hur?

 

Eftersom det tyvärr aldrig blev nåt av barnbilagan på ST och jag till slut, believe it or not, fick starta eget bidrag tog jag det stora beslutet att säga upp mig!

 

Till min familjs förtvivlan, för så gör man ju inte. Hur i hela friden trodde jag att jag skulle kunna livnära mig på musik,  i Sundsvall?

 

Nu:

Jag har funderat en del på hur jag vågade. Hansi var ju fortfarande borta, barnen var ganska små och jag hade ju ingen erfarenhet av företag. Dessutom var det ju inte nån lätt bransch jag skulle ge mig in i. En mansdominerad bransch var det också.

Men min hjärna funkar inte så att jag förutsätter problem, de tar jag om/när de kommer, vilket har gjort att jag gladeligen kastar mig in i nya och galna projekt hela tiden, med varierande resultat!

Idag med facit på hand så är jag ju glad att jag trotsade alla goda råd. Det har ju gått 10 år sen jag startade Stars 4 U och mitt företag, jag bor fortfarande i Sundsvall och livnär mig fortfarande på att producera shower och på min sång. Sen har jag ju under åren utvecklat mitt företagande!

Men tro inte att det har varit lätt, för det har det baske mig inte varit, men om det ska jag berätta mer en annan dag!

Lyssna HÄR på min Chilloutversion av "Du är min man".