Lurad! 8/9

Då:

Nu när jag försöker minnas allt som hände så blir jag så förbannad!

Tänk om detta hade varit idag! Eller, idag hade det aldrig hänt för nu hade han inte valt mig. 

Nu ser jag till att aldrig hamna i beroendeställning hos någon igen och försöker numera diktera villkoren själv. På gott och ont. 

Det kanske jag i alla fall kan tacka Silly Plutt för! 

Vad som hände den där kvällen har jag lämnat bakom mig för längesedan, då när han skulle botas med mig som medicin! Förmodligen var jag inget bra botemedel för så vitt jag minns så kvarstod hans problem!    

Jag somnade arg, besviken och lurad inlåst i min del av sviten.

  

Nästa dag så var såklart studion upptagen igen! 

Behöver jag säga mer?

  

Han skjutsade mig till Landvetter och skulle försöka ordna en plats på planet. Det var fullbokat, tror det var påsk, men på nåt sätt lyckades han bråka till sig en plats till mig. 

Han stod där och skrek att jag minsann var en sångerska som måste med planet för att jag skulle vara med i ett TV-program. 

Jag var som i en annan värld. Jag skämdes, igen, men orkade inte riktigt bry mig. Bara jag fick komma hem nån gång.   

Hur skulle jag lyckas dölja allt för dem därhemma? 

Jag kunde ju fortfarande inte berätta för nån, för hur jävla dum och lättlurad får man vara? 

Så det gällde att hålla fasaden uppe väl på hemmaplan igen. Alla undrade. Fick de se bilderna? Sjöng jag in nån låt? När skulle jag åka till England osv. 

Då är det inte så kul att säga ”Nej tyvärr så har jag råkat ut för en schizofren mytomankändis med ”vissa” problem som har blåst mig fullständigt för att han egentligen ville botas med mig som ett led i sin terapi”!   

Det gick ett bra tag och jag placerade sångdrömmarna på hyllan.

Sen ringde han igen!

Nu:

Jag är ju ambassadör för kvinnliga företagare och vill verkligen peppa tjejer (såklart killar också) att om de har en dröm så ska de försöka förverkliga den utan att lyssna på allas goda råd. Lita på din egen magkänsla och tro på dig själv, framför allt när ingen annan gör det. Det kan oftast inte gå mer än åt skogen och det behöver inte vara så farligt. Jag menar ju inte att jag vill uppmuntra folk att göra nåt helt galet utan mer att lita på sin egen magkänsla och sitt sunda förnuft. Fast då är vi å andra sidan där igen, vem avgör om din idé är helt galen?

När jag ville förverkliga min dröm tyckte alla att jag var galen, för hur skulle jag kunna livnära mig på sång och musik och ändå bo kvar i Sundsvall? 

Jag är glad i dag att jag lyssnade, men ändå gjorde det jag själv trodde på.

Har du en dröm, en talang, nåt som du tycker är fantastiskt roligt att göra? 

Sätt dig då ner och fundera på hur du skulle kunna omvandla den drömmen/talangen till en företagsidé. Det är en mycket bra början för att orka driva eget.

Om det är någon som läser detta som skulle vilja att jag kommer och föreläser i någon skola eller på någon annan plats, så gör jag det gärna i mån av tid. Helt ideellt dessutom då jag är ambassadör året ut!